Det tar emot att säga något bra om USA eftersom jag är så anti USA vanligtvis. Visserligen är de genialt. USA är något speciellt och det har de uppnått på gott och ont. Jag hyser stor respekt för deras land. Däremot inte sagt att jag tycker om det eller har intresse av att flytta dit. Anyway. Sen jag började min kurs i Skövde så har jag insett vikten av att argumentera, något jag ofta gör. Jag har också insett hur viktigt det är att lyssna för att kunna få argument. Jag lyssnar och läser mycket och detta har gett mig stor kunskap om olika ämnen. Jag tar för givet att det beror på vilja. Vill du ha kunskaper så skaffar du dig det, du frågar dig fram eller läser dig till information. Jag gör båda.

Detta leder däremot ofta till problem när det kommer till vänner. Vänner känner sig ifrågasatta på ett negativt sätt. Trots att mitt syfte är att få kunskap även från den sidan jag inte står för. Frågar jag om en ståndpunkt beror det på att jag vill veta. Inte för att ifrågasätta och vända på personens åsikter. Jag gillar folk som har starka åsikter och värderingar.  De som kan säga "jag tycker såhär ... därför att ...". Jag både accepterar och respekterar olikheter. Därför säger jag "jag tycker såhär ..." för att snabbt bli avbruten. Antingen klassas jag i det läget som om jag inte bryr mig, som om jag inte lyssnar eller som om jag är arg/oförstående. Handlar inte argumentation och diskussion till stor del om att kunna ta in vad andra säger samt få uttrycka sin åsikt? Livet blir lätt en paneldebatt där avbrytandet har störst roll. I USA har man retorik från att barnen börjar skolan. Inte undra på att de är så bra på att diskutera som de är. De är enormt duktiga på det. Vi lär oss i Sverige att granska kritiskt, vilket är bra i sig. Att kritiskt granska i kombination med konsten att argumentera och diskutera anser jag dock är det ultimata kombinationen! Därför anser jag att vi behöver bli bättre på att såväl lyssna som tala. Fram med retoriken.