Jag fick en rekomendation om en bok efter en konversation på msn. Jag minns inte vad konversationen handlade om egentligen men jag fick hur som helst ett boktips. Skrev upp boken i förbifarten och sen tänkte jag inte så mycket på det. När jag skulle fixa inför Stockholmsresan fick jag för mig att köpa en bok. Jag hittade lappen brevid datorn med boknamnet på och sökte. Den fanns på lycknis och jag beställde den. Jag började läsa den på tåget och sen läste jag en förmiddag i Stockholm (som ni förstått fanns inte mycket tid över till läsning i Stockholm) och på vägen hem läste jag ut den. Boken är lättläst. Enkel och jag tror alla känner igen sig någon gång. Varken titeln eller texten om den lockar men boken är sådär...fängslande! Jag fastnade direkt. Boken känns skriven till mig och jag kan inte annat än rekomendera boken för andra. Har du någon gång känt att livet inte har någon mening eller att allt som var viktigt förut plötsligt känns oviktigt? Att familjen inte känns bra längre och att dina vänner inte finns med undantag från någon viss person? Då är det boken för dig!

För alla har vi väl känt oss vilsna ibland?