Jag är inte kompis med vare sig blogg.se eller bloglovin'. För er som följer mig genom bloglovin så kan jag säga att de lyckats ta bort min blogg! De har ersatt den med denna. Min gamla blogg. Inte allt för lyckat. Så går det när man klagar. Men jag blir så ARG!!!

http://blogg.dreammaddo.se är det som gäller sen oktober. Så är det!

Morr på bloglovin'



Detta är ju min blogg!!

Idag känner jag mig lite förlorad. Jag vaknade till regn i morse vilket gjorde det svårt att komma upp ur sängen. Sen hade vi lektion och nu var det andra gången i rad som gruppindelningen lät såhär: "Ni fyra och Maddo kanske kan bilda en grupp?". Det känns inget vidare. Det fick mig att känna mig utanför och den känslan är svår att bli av med. Jobbet idag gick som det brukar och ibland känner jag mig hjärndöd på jobbet. Därefter åkte jag in till stan och kollade på en MP3 och spinningskor(http://www.maxpuls.se/product_info.php?products_id=2449). Dyrt som fan men å andra sidan har jag bestämt mig för att verkligen satsa på träningen nu. Jag vill det för att må bra och för att få den kropp jag vill ha. Jag vill visst ha former men jag vill ha kontroll över min kropp. Just nu känner jag att suget har kontroll över min kropp.

Sitter och lyssnar på min gamla skiva från när jag  var med i kören i gymnasiet. Det är skönt att höra på sydafrikansk musik. Vi hade ett sammarbete med en sydafrikansk kör. Det var spännande. Roligt.

Varför är det då så svårt att slänga av sig känslan av att vara utanför?!

Nu undrar ni säkert vart jag har tagit vägen? Men till grejjen hör att jag inte riktigt vet vart tiden flyger iväg! Dagarna är fullspäckade med roliga saker och ibland får jag inte ens sova tillräckligt. Nästa vecka är det detox och ni ska få tips om det också, jag lovar!

I morse gick jag upp 5:30. Jag kan inte påstå att jag var pigg men jag pallrade mig upp (efter att ha snoozat ett tag) och begav mig ut i skogen. När jag kommit en bit undrade jag varför jag inte tog med kameran. Det låg ett underbart vackert dimtäcke på vattnet. Vackert var det! Jag tänkte att jag bara kan njuta av situationen istället och traskade vidare. Efter ett tag såg jag en älg. Japp, en stor jävla älgko. De är inte små inte! Hon tittade förvånat på mig och begav sig sedan lugnt in i skogen. Till det hela hör att vi jobbat med djuren i våra svenska skogar på min VFU-plats. Komiskt tycker jag, men hur hälsar egentligen en älg?

Foto: Bildakuten.se

Jag vill ha CSN så jag var helt enkelt tvungen att ringa CSN. Jag vill ha min hyresavi så jag kan söka bostadsbidrag så jag var helt enkelt tvungen att ringa mitt bostadsbolag. Så nu är det gjort och har löst sig på bästa sätt: CSN hade gjort ett snabbt beslut och studieförsäkran var utskickad. Pengarna kommer förhoppningsvis på fredag redan! Utöver det så kommer jag få en hyresavi skickad till mig tidigare så jag kan skicka in ansökan om bostadsbidrag. Det ser helt enkelt ut att lösa sig!

Det är tufft att vara utan pengar. Visst har jag ett sparkonto men det ska jag ju spara pengar på och inte slösa. Exet förstod inte meningen med att bara spara pengar. Det kanske säger mer om under vilka ekonomiska förhållanden han växte upp i än om honom som person. Jag känner fler som inte ser meningen att spara pengar. Jag hade inte kunnat leva det liv som jag gjorde i somras utan sparkapital. Två månaders ledighet där man satsar på umgänge och gratisnöjen tar på ekonomin om du inte har någon inkomst! Däremot har det varit den bästa av somrar på länge så jag ångrar inte ett dugg. Jag ska se till att spara pengar nu till hösten så att jag kan ta ut lite ledighet nästa sommar också. Det är viktigt. Så fort CSN kommer igång ska jag försöka lägga undan pengar varje månad.

Nu när allt viktigt är ordnat har jag tid att slappna av innan jag beger mig till jobbet. Skönt!

Idag vill jag ägna en tanke till en person som betytt mycket i mitt liv. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den har gjort mycket för mig eller att jag umgåtts mycket med mig. Vid närmare eftertanke är det nog mest ett ögonblick i mitt liv jag vill uppmärksamma. När jag började 6:e klass bytte jag skola men jag gick kvar hos kuratorn på min gamla skola för jag hade fått förtroende för henne. En dag kom vi in på familj och släkt. Farmor var rätt nybortgången, vet inte om det var året efter eller så.. men hursom kom vi in på min farfar. Ni som läst min blogg vet om att jag inte skrivit allt för mycket om honom, frågan är om jag ens skrivit något om honom?

Jag hade vid det tillfället ett enormt behov av att få min familj bekräftad och sökte någotsubstitut för min bortgågna farmor som betydde rätt mycket, för att inte säga allt, för mig. Då kom vi fram till att jag ville träffa min farfar men att pappa inte var allt för förtjust i det hela. Min pappa har aldrig hindrat oss från att träffa farfar men har heller aldrig insisterat på det med anledningen att farfar aldrig visat intresse av att ha min pappa som son, detta trots att pappa två gånger försök kontakta farfar. Tillslut kom vi fram till att jag skulle ringa min farfar. Det var inte svårt att finna honom. Det fanns två personer i hela Sverige med det efternamnet och den ena va kvinna.

Jag ringde min farfar från hennes kontor... eller att jag ringde är väl kanske att ta i. Min kurator ringde och frågade om det var han och sa sedan att hon hade någon som ville prata med honom. Jag tror att jag sa hej och mitt i meningen när jag skulle presentera mig så kom det jag väntat på. Tårarna. Jag bara grät för plötsligt hade farfar fått ett ansikte. Den känslan var obeskrivlig. Vi bestämde oss för att ses och samma kväll ringde mamma och pratade med honom. Det var sportlovet i sjätte klass som jag kom att träffa min farfar. En man med riktigt farfarsutseende. Ni vet, rund om magen och grå-vitt hår. Vi satt på ett café i det lokala centrumet och lovade att vi skulle hålla kontakten. Men han gjorde precis som med min pappa. Det blev ingen mer kontakt.

Idag ringde min telefon med dolt nummer. Jag var på min VFU så jag kunde inte svara men fick ett sms av pappa: "Hej gumman. Skicka ett sms när du har tid att prata lite. Så ringer jag dig. Mvh Pappa". Jag skickade ett sms och han ringde upp. Farfar är död. Detta hände i somras men pappa hade inte fått någon dödsattest. Han fick reda på det genom att någon tjofräs hade ringt om..jag vet inte. Hängde inte riktigt med i sammanhanget men... Beskedet var inte helt oväntat. Jag hade sökt efter honom på eniro i somras utan resultat.

Å ena sidan var mannen ett stort svek i mina ögon men ändå gör det så ont att han gått bort. Än så länge kommer inga tårar fram men jag försöker göra allt i min makt för att få gråta ut. Jag vill ju gråta. Det är för fan en släkting som gått bort! Min farfar. Och inte en enda tår kommer från mina ögon.

Foto: Kickan

Feber. Varför? Igår kände jag mig super efter vattengympan som gick väldigt bra! Det var riktigt roligt. Jag hade mått rätt bra i ett par dagar också. Idag däremot kom det... Feber. Olägligt. Det känns inte bra detta och jag är helt slut i kroppen. Det kryper liksom i kroppen. Men jag har klarat denna dag och fått i mig mat och frukt i mängder så det går ingen nöd på mig. Blir inget pass imorgon, har försökt hitta en avlösare men det är lättare sagt än gjort. Det känns otroligt tråkigt.

Skulle passa Nova på söndag men även det blir inställt. All min kraft går åt att bli frisk nu, igen. Jag mådde faktiskt okej i morse med undantag från att snuvan kom tillbaka imorse. Det var när jag kom hem och vilade inför jobbet jag insåg att jag inte mådde bra eftersom jag somnade en timme. Lyckligtvis vaknade jag innan jobbet så jag hann jobba. Känns så typiskt!

Nathalie var på besök och vi åt lite ungsgrillad baconinlindad haloumi med ungsstekt potatis, morötter och lök. Supergott. Kanske inget man äter på en första dejt eftersom det låter som om man tuggar gummi! Haha.

Som ni kanske förstår så orkar jag inte gå runt i bloggarna idag men jag tänker på er! Imorgon väntas nog även veckans tänkvärda!

...när litteraturen inte kommer. Jag beställde litteratur hos lycknis i torsdags. Visst säger de att det kan ta 3-7 dagar men jag behöver läsa saker NU. Går ut på VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) nästa vecka och har ännu inte fått någon plats. Jag pratar nosalt men jag är inte snuvig någon stans. Jag är lätt irriterad i halsen och det känns som om jag kommer få ett astmaanfall men det kommer liksom inte. Störande. Nu är jag less på detta. Jag som inte känner mig direkt 100% motiverad till skolan pallar inte detta. Jag känner mig otroligt stressad över situationen vilket också är orsaken till att jag inte svarar på kommentarer. Jag pallar helt enkelt inte.

Idag var första skoldagen och snuvan är betydligt mindre. Däremot har jag hostat en del idag, mest rethosta. Fy vad gnällig jag känner mig. Det klär mig inte att se negativt på saker och ting! Jag är pigg och ingen feber, eller ja.. pigg vettetusan om jag är efter en heldag i skolan, solat i 26 graders värme, fikat på stan med klass-ida och Katarina och därefter gått och letat kalender till Ida och på vägen hem gått på ica. Hur pigg man nu är efter en sån dag så.. ja, jag är förhållandevis pigg! Nu väntar en kväll i lugn och ro och studier eftersom vi har föreläsning imorgon som kräver lite förberedelser. Jippie, eller inte. Nu blev jag en pessimist. Äsch, jag bjuder på en bild från min första modellsession.

Första modellsessionen 2007